Moppeklubben.se

Årets sista planerade moppetur för oss Krökar gick till Thomas Lundström och hans Formel Vee bilar.
För den som inget vet om Formel Vee så kan man väl utan att skryta säga att dessa tävlingsbilar har en minst sagt stark anknytning till Burträsk. RPB eller Racing Plast Burträsk byggde ju dessa karosser i plast där i mitten på 60 talet fram till 1971 då fabriken brann ned och sagan i princip tog slut pga nya krocktestkrav från myndigheterna åren strax efteråt.
Det blev ju en hel del karosser även om många gått ur tiden nu så har intresset för Formel Vee fått en nytändning och det tävlas igen som aldrig förr. Thomas är en av dom som inte bara tävlar han bygger sina bilar i garaget här i Burträsk.
På nåt sätt känns det genuint, RPB gör avtryck i tiden igen genom Thomas och hans framgångar på racingbanorna genom dom senaste åren, och just nu smider han på en generation 2 av typ samma fordon som ska vara startklar till nästa säsong. Ett smått otroligt arbete med oanade timmar i garaget och inget lämnas åt slumpen när Thomas bygger nåt. Perfektion är närmaste känslan.
En inbjudan från Thomas till moppeklubben om att dyka upp på träningsdagar nästa sommar i Fällfors känns ju som ett måste på vår kalender nästa sommar.
Läs gärna mer på https://www.formelvee.se/

Vi hade ju nåtts av budskapet att något stort är på G runt crossbanan i Bygdsiljum och sånt kräver ju att undersökas, så häromveckan åkte vi vägen fram mot Bygdsiljum för att kolla in vad dom skapat för motorungdomar och ja gamla motorrävar.
Även om asfaltsåkning så här pass långt inte inbjuder till något händelserikt med mopeden så fick vi i alla fall närkontakt med djurlivet och en älg som tydligen inte gillar mopeder när vi kom vägen fram och förstörde hans middagsplaner där i dikeskanten. Älgen vände och satte av i en rasande fart bort från oss med långa kliv. Men en otrolig upplevelse att komma så nära skogens konung.

Väl framme där i Bygdsiljum så togs vi emot av dom drivande krafterna i klubben, och Ojjj bara vilken lokal dom skapat och skapar nu så här inför vintern. Inte någon liten mekarhörna här inte utan något som mer för tankarna till en hangar för jumbojets. Och i samma byggnad klubblokal med wc faciliteter på nedre plan samt på övervåningen kök och lokaler för personal under tävlingarna, dessutom ska en VIP-läktare på plats runt hörnet där på övervåningen.
Man kan bara ana svagt hur många timmar som ligger nedlagt i denna lokal och omgivning. Och visst har det kostat en del men genom sökande av pengar i olika instanser så räcker pengarna till. Klart imponerande känns fattigt som slutkläm i eftertanken.Men efter välsmakande kaffe och en n-boll så kom det bara mera saker dom har på G där borta i Bygdsiljum,, Nämligen en is ovalbana på 400 meter för snöskoter till vintern.
Jaha men finns det inte isbanor på sjöar lite här och där kommer tanken till huvudet ?? Jovisst men den här isbanan ska förläggas på land !! och för att göra det så bygger man bara en konstgjord sjö typ och pumpar den full med vatten på hösten som får frysa till, och sen är det bara att åka i vinter !! lägg gärna tonen på BARA för det här kräver lite arbetsinsatser, men grabbarna där i Bygdsiljum såg ut att ta allting med ro så vi får säkert en anledning i vinter att åka dit för att kolla lite ovalbana racing.

Och jodå visst skulle det funka att åka moppe där också.. vi får se, tanken är minst sagt lockande !!
Tack för besöket och vi återkommer gärna längre fram.

Ja men nu så har vi fått tanken ur huvudet om kålrabbi mopedmänniskor !!
Vi har ju läst i tidningarna om Annes odlingar i Ljusvattnet men för att få fakta så krävdes ett besök !!
Nu vet vi hur månadens grönsak smakar !!
Och vilken kväll, en sol som med sitt leende visade sig på sitt bästa sätt en kväll precis så här som den ska vara här i Norrland vägen framåt på moppe, något vi inte är bortskämda med i sommar.
Men väl framme där hos Anne på Ljussvattsgården som hennes ställe kallas så möttes vi av ett ännu större leende än solen denna kväll !!
Nämligen Anne som steg ut på vägen och tog emot oss mopedister som nästan åkte förbi hennes lilla oas där i Ljusvattnet
Vi hörde även en drönare i luften som förmodligen tog fasta på vårt besök. Men den förträngde vi snabbt, för när vi väl parkerat våra åkdon så tog Anne ton och med sitt leende berättade allt om sina umbäranden runt att odla ekologiskt. Hur allt började och hur dom trevade sig fram i odlingen med misstag och fel, till i dag som känns helt ofattbart för en mopedist i form av arbete för att sköta om och som nu även innefattar blommor. Och något man kan beställa därifrån till frun, bröllopet eller bara för att ha en fin helg.
Efter en rejäl rundvandring och massor av att lära om hur man odlar som hon gör, fick vi frågan: Vill ni ha kaffe eller ??
Jodå, eller ja jo men självklart det är ju fikat varje gång som är målet i våra irrfärder på moppe.
Men, Anne hade ju bakat en kaka med växter från hennes egen härd i grönskan !! Otroligt vackra kakor med blommor på som, jo gick att äta ( trots tvekan från oss äta att blommor ) men jättegoda tänk en morotskaka fast mycket bättre och den slank ned i våra magar lika snabbt som kaffet. Givetvis påtår och några av oss försedde sig av hennes nyss upplagda grönsaker som fanns att handla !!
Ja vad säger man,,,
Beundran och med en x-tra tanke på hennes rygg som nog får sitt i den odling hon far fram med,,,
Och äntligen kan vi skaka av oss tanken om hur kålrabbi smakar !!
Anne plockade nämligen fram en ur lagret och skar upp bitar till alla att smaka av,,
Fick en del av oss att tänka på ungdomen och lite pallande där i någons fina land med rovor fast godare och ändå inte nära en rova i konsistens.
Ja unna dig en kålrabbi,, ????

Anna i Bölesvik !!
En favorit i repris kan man väl nästan tänka om denna mopperesa.
För andra gången så åker vi till hennes lilla oas där på den gamla boplatsen Bölesvik för att njuta av den vackra omgivningen men även för att få höra mer om hennes liv på denna del av jorden utan elström och bekvämligheter.
Som förra gången vi var på besök så vankades det med fika i stor stil och inga magar var tomma på hemvägen.
Hästar och djur finns ju på gården men den som stack ut lite detta år var enhörningen som hon skaffat.
En liten killing som racklat bort ena hornet och därför såg ut som en enhörning. ????
En för denna sommaren regnfri dag gjorde ju moppekvällen till nåt minnas.
Tack Anna för denna gången !!

Ja men för en tid sen så rev vi av ett sommarkalas tillsammans med våra moppebröder i öst Coolaboda kolvjackers på delad mark.
Vi började dagen med en liten ceremoni där vi lade ned en minnesplakett på graven hos en av våra bortgångna mopedister och käkade därefter lunch med parisare med ägg och bostongurka som en av våra framlidna ville ha sin parisare.
På mätta magar drog vi mot öst och stannade till lite vid en konstgjord sjö där vi fick höra historien om dess uppkomst, även om årtalen när den gjordes hänger fortfarande lite i luften.
Skogsvägar eller mer sten och bortspolade stigar var vägvalet efter stoppet vid sjön och för dem av oss som åkte 3-hjulig moppe så kändes det ordentligt i ryggslutet när vi kom fram till en anordnad tävlingsbana med en del kul tävlingar både med och utan moppe.
Fina priser till varje deltävling så resan därifrån kändes lättare. ????
Efter en stunds åkande så landade vi i en typ nybyggd festlokal (läs maskinhall) där parkerade vi mopederna för kvällen och dök in på mat och någon öl som kommit på plats tidigare.
Tiden liksom bara flög i väg och historierna avlöste varandra den ena värre än den andra !!
Tyvärr så kan historierna inte återges här utan stannar i minnet hos oss som var på plats ????
Det här gör vi gärna om !!

Tisdagsturen denna gång ledde oss till grannbyn och en intressant kväll med värsta gofikat på plats.
Fint väder och varmt, nästan för varmt om man stod stilla, men på moppen så kändes sommaren verkligen perfekt, ja förutom insekterna i munnen.
Konservator Tomas stod på tur att få besök av oss mopedister och vi blev ju till sist en enastående skara moppar i dessa för en del av oss semestertider.
Och inte mindre än 13 moppar räknades in väl på plats.
Tomas är ju en jättetrevlig människa som verkligen bjuder på allt från otroliga livshistorier till hur man stoppar upp djur av olika sorter.
Rundvandringen bland hans uppstoppade alster får ju en att tro hela skogen flyttat in i hans visningsrum, och berättelserna om hur djuren monteras upp var ett wake up lite,, det är ju massor med jobb för att montera upp en djurkropp.
Tomas tar hellre inga genvägar utan monterar allt” Old School ” så att säga med träull och järntråd mm. Imponerande att se så verklighetstroget allt ser ut trots att många av djuren varit sargade efter att blivit trafikdödade i många av fallen.
Och klart att vi från moppeklubben ska bidra med lite jobb åt honom också,, på en av trehjulingarna som rullade fram i tisdags så låg en bäver i bagagelådan !!
Nice beaver helt enkelt !! ????
En av våra kamrater i klubben hade nämligen lagt an bössan på en bäver i höstas och nu ska den get stuffed.
Något annat som blev stuffed denna kvällen var våra magar efter fikat som Tomas och frun roddat ihop, bullar, hembakad kaka med glass och lite jordgubbar som avrundning.
Man kan väl säga att det var en toppenkväll och väl hemma så behövdes ingen kvällsmacka innan ögonlocken vek ned sig vid Tv soffan.
Och jo, vi lovar Tomas vi återkommer !!

Klicka på bilden för video!

Ja men som vanligt en fullträff i moppesamanhang.
Vi kom iväg från Burträsk med ett fåtal regndroppar i solglasögonen och med ett stort regnmoln i hälarna,, Men se där väl vid start i Innansjön så kom solen fram och visade sig från sin bästa sida hela dagen vi var på tur längs vägen runt Göksjön.
Med en våffla och kaffe i magen så bar det iväg längs tipsrundan som i år bestog av frågor på Burträsk ”bonnska ” jättekul upplägg och kändes ju som om att man hade rätt på dom flesta frågorna där i tipsrundan.
Stopp för korvgrillning i Kvarnbyn alltid lika välkommet då man liksom har skakat ned våfflan något i magen längs dom guppiga vägarna. Och lika kul att surra med alla som passerar kontollen där för att kolla på våra moppar,,
Vilka gamla historiska föremål sa nån röst ur det okända,,, man kan ju bara hoppas att det var vår mopeder han åsyftade och inte oss förare,,, ????
Givetvis så stoppade vi upp bland dom loppisar som erbjöds och varje år är det nåt man behöver ,, eller inte visste om att man behövde så visst handlades det bland fynden.
Kaffe och Bygdeträskbakelse vid Thorfrid Ohlssons museum samt glass och saft ” inni lia ” satte magen utterligare en bit från ryggraden. Och ja men visst hann vi med en våffla till och kaffe i Innansjön efter målgången.
En perfekt dag på moppe med massor av sträckning på smilbanden längs vägen av alla historierna som kom fram ur minnena och munnarna. Så när man kom hem fick man tvåla in snusranden som runnit i mungipan och spola bort alla insektsrester som fastnat i fejjan.
Det här gör vi garanterat om nästa år igen.

I denna kvällens mopperesa kunde man verkligen känna vår motorhistoria i ryggraden nämligen ett besök på vår sedan länge nedlagda speedwaybana här i Burträskbygden.
Några av oss hade ju plockat fram lite bilder och historik om BMK (Burträsk Motorklubb) som hade sin storhetstid där i slutet av 40 talet och med några korta intensiva år drog storpublik till tävlingarna där många stora namn fanns med på startlistorna och därtill långväga åkare från utlandet som varvade upp sina motorer här i startfälten.
Besökarantalet kunde vara upp emot 6000 betalande på storhelger och festivaldagar runt midsommar med fest och dans uti dagarna fyra,,
Stuntmän som gjorde ”dödshopp” med bilar från stora ramper mm ja svindlande tankar helt enkelt.
Inte bara speedway kördes även biltävlingar på upplogade isbanor vid kyrkholmen på vintern.
Tyvärr så skedde där en tragisk dödsolycka där en åkare välte med sin supertrimmade öppna bil naturligtvis utan störtbåge på den tiden.
Dyrare anmälningsavgifter och säkerhetskrav sänkte till sist ekonomin för klubben och i mitten av 50-talet var allt historia.
Men väl på plats där vid speedwaybanan så kunde vi verkligen känna storheten i det som en gång fanns med upplägget av läktare för 500 sittande och en gångbro som tyvärr bara fundamenten är kvar ur.
Depån för flitiga mekarhänder kunde vi skönja ur buskaget och tillsammans med bilderna från tävlingarna nästan känna och höra motorljuden, flaggorna som viftade i vinden och publikens förtjusning när någon vurpat,, ja eller vunnit då !!
Visst sitter bygden på en guldgruva värd att bevara, och egentligen ett fint friluftsområde som växtligheten återkrävt. Dessutom så ställer sig inte markägaren sig främmande till en återupprustning,, vi får se vad tiden utvisar.
Men visst gnistrar det om tanken på några årliga mopperace där på ” Gevigängets ” motorstadion.