Klubben
Vår klubb bildades våren 2003, av ett gäng mopedentusiaster i Burträskbygden.
Hur kom man på en så galen idé undrar man ?
Ja som så i många fall, börjar det vid nåt festligt tillfälle när ett glatt gäng spekulerar om ungdomens illfärder med råmande 60cc och 9 hästare, sönderborrade bing förgasare och motorsågskonverterade puchmotorer tätt följda av lagens väktare i hälarna
Man kan nog aldrig få nog av dessa härliga historier en värre än den andra, så varför inte samla alla gamla rävar under en klubb. Det här ger oss ju ett gyllene tillfälle där vi kan fortsätta att drömma om ungdomsfinnar och flirtiga romanser allt samlat i ett tätt moln av härlig blårök.
Borta för alltid är nog ungdomsfinnarna för oss i klubben, ty regelverket tillåter inga småglin under 30 bast. Men en och annan moppespätta ska vi väl kunna plocka upp under sommarens träffar,,,, Lyckas vi med det kan till och med klubben spelregler angående ålderns nedre gräns stå på spel, för lammkött är som sagt godis för gamla rävar,,,,
Att få möta andra mopedgalningar i andra klubbar är givetvis nåt vi ser fram emot bara besöken inte blir för “långväga”. Tyvärr ger ju mopedintresset en del begränsningar i utsvävningarna då toppfarten i dag sällan överskrider 30 km i timmen.
Att köra trimmat ger ingen vinning längre, ty när man som vi kör i samlad trupp så får man vackert vänta på dom i gänget som kör sina gamla enpetare eller ILO snurror i dåtidens maxfarter runt 25 – 30 knyck. Så en liten utflykt till stora staden ” Skellefteå” kan alltså handla om en fullproppad packning med fika och reservdelar en nysprättad dosa grovsnus, samt en rejäl portion tålamod.
Men vad gör det att tar lite extra tid när man har så förbaskat roligt under tiden man kör. Vi minns dom vänliga människorna som glatt hejar till oss när vi drar förbi, Vi ger dessa människor en stund av nostalgi där dom själva för en stund kan minnas tillbaka på en tid som för evigt etsat sig fast hos alla individer – ungdomsåren.
Svettranden i hjälmen, ett genuint mopedintresse som har satt sina tydliga spår.
Det ständiga flinet som ger upphov till den kyssvänliga snusranden vid mungi a och när vi kommer fram har varje själ fått en dos av väldoftande tvåtaktsrök
Ur ögat rinner en tår på den frusna kinden.
Men det är inte vilken tår som helst utan en glädjetår !!!
Visst är vi oemotståndliga ?? 
Inlägg (RSS)